Allvarstal efter älskog

Integritet

Det enda som går dåligt är begravningsbranschen,
han vigde sitt liv att tygla ångans krafter.
Nu är han namnet på allas gravstenar,
allas gravallvarliga stenansikten.
Hela hans liv är ett långsamt inferno,
man säger att han saknar branschvana.

- av John

                                                Anton Lundmark

Svävande för dina ögons skull

Det finns något surrealistiskt över det,
något drömlikt.
Så mycket kött i luften,
en svävande tjur.
Med en Cowboy på ryggen som grädde på moset.
Vad är det för värld vi lever i där rodeo låter sig förekomma?
Vad är det för en värld vi finns i
där en bok som bibeln låter sig skrivas?

Anton Lundmark

Nyckelringar

                                                                                  Anton Lundmark

Invaliderad

Jag var inte så gammal när jag kom till min nya familj.
Fem, sex månader på sin höjd.
Jag minns att jag brukade ha en mintgrön tenniströja med en krokodil på.
Men det var först efter jag fått min första lösa tand.
Jag skrubbade knäna och slog pojkarna fast de skvallrade.
Min styvmoder var mycket beskyddande och behandlade mig alltid livmoderligt.
Vad som var styvast på min styvpappa förstod jag när jag fyllde nio.
Sedan den dagen får jag astma av blommiga tapeter.
När cyklar byttes ut mot mopeder, var det inte mina tänder som var lösa längre utan jag själv.
Men i förmiddags bestämde jag mig för att vi ska gifta oss.
För jag tror du vet hur man ska hålla ett barn i handen.

Per Orsander

Önskans baksida

På baksidan till varenda brev
Jag skrivit till dig men aldrig skickat.
Finns spår av det som egentligen drev
Spår av mot vad jag alltid blickat.

Utspillt bläck i marginalen.
Fläckar av förfluten skam.
Ensamheten i de stora valen.
Återhållna skrik som blivit damm.

Av spröda mornar av rostat bröd
Har det motvilligt blivit skrala vanor.
Kvar finns opostade brev av förtvivlas glöd.
I vilka ingen anar våra anor.

Per Orsander

Utslag

Vi vaknar i det spenvarma tältet

Min rattfulla reskamrat håller takten genom att krossa knäskålar

En illa dold sexualitet

Han skulpterar i grus och taggtråd

Deras infekterade hjärtesår varar så länge och så mycket

En präst hänger sig i bibelbältet

Det mörknar i andra halvan av helvete

Mina sår blir allt färskare

Dina drömmar är som prinsar i skruvstäd

Fallna barn från himlen med snödroppehjärtan

Hon ryggskottar upp hela garageuppfarten

Mamma, får man verkligen döda i krig?

Per Orsander

Något helt annat

Har vi hälsat på varandra?
Ska vi hälsa?
Hallå eller!
...?
eller inte?
(Djup osäkerhet)

Jag stannade och tittade.
Någon hade slängt bort sin P-bot.
Lite förbjudet.
Missade nästan bussen.
Som jag hade gjort på förmiddagen.
Inte en utan två gånger.
Missa samma buss två gånger.
Du är gränsen för min vardag.
Min vardag börjar när du kommer,
och slutar när du går igen.
Som ett spöke.



Hur många vänligheter kan man stapla
mot någon,
utan att kunna kalla det ett vänskapligt samtal?
Allt slinker ur en
oavsett vem det kan vara.
Om man inte orkar mena det man säger?
Är man ingenting värd då?

Jag ser att barnen som leker vid Betongskolan,
har ätit sig mätta på fimpar.
De kommer inte in när deras mammor,
en del med slöja,
ropar ”middag”.
Smattrande skateboardar och sånt där grafitti.
Själv är jag åttio;
röker pipa, läser idétidskrifter och lyssnar på P1.
Men mina rynkor gör att jag får bättre grepp.
Det mycket hos mig att påpeka.
Ännu mer att bara ignorera.
Det är härligt,
fast lite ensamt ibland.

Per Orsander

Att ta för sig

Idag behandlar jag tillvaron som ett kakfat.
”Om ingen ska ha mer så tar jag resten då.”
____________[osäker]
Det är livet man menar.
Och om det hade varit gäster med, skulle de nickat bifall.
Men i vår värld är man ensam i allt vesäntligt.
Därför är det så gott som tomt på stolarna i De Stora Frågornas tesalong.
Trots att det är Gud som har bakat.
”Laktosfritt, bara att tugga i sig.”
____________[vänlig]
”Svälj då för fan.”
____________[tonårstuff]
Rösten säger åt mig att inte vara så noga med formerna.
Freud kallade det Överjag.
Superego.
Jo, jag kunde brytt mig mer om andra.
”Fast om ingen verkligen ska ha mer, så tar jag en liten bit till.”
____________[tillkämpad]
”Bara en bit.
Ingen ost eller bröd.”
____________[…]
”Jag kan föresten dansa också.
För helvete…”
____________[ensam]

Per Orsander

Omöjliga Maskiner 2

                                                                   Anton Lundmark

Omöjliga Maskiner 1