Jag skrivit till dig men aldrig skickat.
Finns spår av det som egentligen drev
Spår av mot vad jag alltid blickat.
Utspillt bläck i marginalen.
Fläckar av förfluten skam.
Ensamheten i de stora valen.
Återhållna skrik som blivit damm.
Av spröda mornar av rostat bröd
Har det motvilligt blivit skrala vanor.
Kvar finns opostade brev av förtvivlas glöd.
I vilka ingen anar våra anor.
Per Orsander
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar