På tok för mycket: oro, drömmar, desperation, ironi och förnedring

Mitt engagemang stäcker sig inte bortom etiketten
mina dagdrömmar liknar alltmer det jag (sedan länge) går igenom var natt
min hud har hårdnat av allt badande i hälsobrunnen

Det slänger och kränger och bubblar av kolsyra i näsan
det rasslar och river och snart är sveket min enda utväg

Jag får plötsligt ett fax som säger: Jag har alltid älskat dig. /Gunnar
jag ser en annons: Kvinna – luftig, småbystad och med trisomi 21
– söker riktigt karl för lättare umgänge och altanspikande

Betyder det något? Går det att skönja ett mönster?

Det måste vara fler än jag som är vilse

På för djupt vatten
Utan möjlighet att kunna fullfölja

Jag har funderat på ordet Egentligen hela dagen
Tycker jag egentligen om dig?
min IQ bubblar
men är svår att särskilja från kolsyran

Det är bäst att jag utnyttjar mina möjligheter
och publicerar min bräcklighet på webben